fredag 24 juni 2011

Chapter 1-Normal Girl ?

Linas perspektiv
Skolklockan ringde, vi hade slutat. Phu, det var verkligen en jobbig dag idag. Sjukt alltså! Men snart är det sommarlov, och då åker mamma och jag till Atlanta i 1 månad. Åh vad jag längtar!
Jag kände att det vibrerade i jackfickan, jag tog upp min iPhone och läste att det stod "dolt nummer" på displayen. Jag tryckte på svara.
-Hej det är Lina?
-Heeeeej Lina! Jag vill bli ihop med dig fast det går inte för att du är alldeles för tjock. Sorry!
Jag tryckte bort samtalet. Jag hade blivit retad av Alice,Sophie & Daniella ända sedan dagis, och dem går fortfarande i samma klass som mig. Hur lyckas dom egentligen? Jag själv tyckte att jag var mullig, men både mamma och min bästa vän Bea vart båda lika arga när jag sa det. Dom tyckte jag skulle gå UPP i vikt och inte ner.
Jag började gå igen och denhär gången lite snabbare.


-Hallå!? jag smällde igen dörren och lyssnade till något svar. Nepp, mamma var inte hemma. Jag kände mig lite hungrig så jag gick och tog lite vattenmelon från kylskåpet. Det smakade himmelskt! Jag ko och tänka på att mitt rum var väldigt stökigt. Så jag gick sedan upp för att städa. Det plingade till i telefonen där den låg på laddning. "Från Adam" stod det. Adam, det var den snyggaste killen i hela klassen, men jag gillade honom inte, bara som en kompis, men han gillade mig. Jag gillar verkligen inte såna typer som han, som festar och röker varenda fredag och lördag kväll.
"Lust att ses heting? ;)" hade kan skrivit.
"Kan tyvärr inte. Men en annan dag." knappade jag snabbt in, efter det svarade han inte. Jag tittade upp på min lilla poster på väggen, Justin Bieber, det var en söt grabb. Fast jag skulle aldrig någonsin i hela mitt liv få en chans på honom. Varför drömmer jag ens om det. Jag satte på min Never say Never skiva på min radio och började sjunga "Baby baby baby oooh , baby baby baby noo...". Jag sjöng medan jag städade, jag var alltid mycket snabbare när jag sjöng. Inte vet jag varför. Jag hörde ytterdörren öppnas.
-Lina är du hemma gumman? ropade mamma nerifrån hallen.
-Jag är här uppe mamma! Mamma gick upp för trappan och kikade in i mitt rum.
-Åh vad fint du har gjort Lina! Vad du är duktig gumman. sa hon och kramade om mig.
-Alice, Sophie och Daniella busringde idag, och sa 'Heeej Lina, jag vill bli ihop med dig men det går inte för du är för tjock. Sorry!' . sa jag med en ganska nedstämd  röst.
-Gumman då. Du är inte alls för tjock, du är alldeles perfekt! Det finns ingen vackrare än du. hon pussade mig på pannan och jag kramade om henne hårt.
-Jag älskar dig mamma. sa jag och jag kände hur tårarna började välla fram.
-Men Lina.. hon förde oss till min säng och vi satte oss där och jag grät i hennes armar.
-Efter sommaren så slipper du dendär skolan. Då slipper du domdär elaka ungarna. sa hon med en varm röst.
-Gör jag? frågade jag lite förvånat.
-Jo, tanken var att jag skulle berätta dethär lite senare men nu kan jag inte hålla mig. Du vet, vi ska ju åka till Atlanta, och där, ska vi stanna, ett ganska bra tag. sa hon glatt
-Men Bea då!? Jag vill inte lämna henne här!? jag blev helt förtvivlad och visste inte vad jag skulle göra
-Bea och hennes familj kommer hänga med de 2 första åren men sen åkerdom förmodligen hit till Sverige igen. sa mamma och mitt ansikte lös som solen.
Mamma smekte mitt mörka hår och jag log. Jag hade verkligen den bästa mamman i hela världen!

_________________________________________________________________________________

Hur var det allra första? Det vart lite kort men jag är så himlans trött. Jag ska nog fixa med lite hela dagen imorn, ska se om jag kan lägga upp några tidsinställda under tiden jag är på Gunnorp. Komentera och säg vad ni tycker! :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar